torsdag 13 september 2012

Bloggfråga v.36


Tisdagen den 4:de september läste jag en bok tillsammans med klassen. Hanna Huset Hunden är skriven och illustrerad av Anna-Clara Tidholm. Boken är skriven främst för barn med korta konkreta meningar, men illustrationerna är dock mer abstrakta. På vissa ställen kunde man inte helt förstå vad författaren skrev om. Men med lite tid och mer tänkande tolkade jag först boken som "Hannas" barndom. Med bilderna och det snabba händelsefölopet (kan vara pga att det är en barn bok) var som Hannas oklara minnen. Minnen som är viktiga men ändå skumma för att det var svårt att minnas sin barndom tydligt.

Jag tolkade så för att jag själv inte minns så bra de minnen jag hade från min barndom, men ändå var de viktiga. För barn minns bara de viktigaste, det som gjort ett stort intryck så att man har svårt att glömma. Försöker man minnas tillbaka blev det bara en himla massa konstigt, för att man använde då ett barns sinne till att se på allt. Just för att man inte minns så tydligt så är de minnena väldigt korta.

Men efter diskutionen fick man redan på vad andra kom på. Det var väldigt många åsikter. Allting stämde riktigt bra men frågan var: 'var det så författaren tänkte när hon skrev boken?'.
Att mörkret betyder ensamhet hade jag inte riktigt tänkt på, jag tyckte att Hanna hade knappt några känslor själv.
Så under lektionen hittades många "pusselbitar" och de sattes ihop till en bättre bild på bokens handling. Men hela tiden tänkte jag var det verkligen så? Till slut fick vi svaret att författaren ville beskriva den barndom hon hade då med sina svårigheter.